Onsdag, 18 augusti 2010

Det har blivit debatt om vad Nyamko Sabuni har publicerat i sin nya bok läser jag på Expressen. Två exempel:

"Invandrade småbarnsföräldrar kommer troligen välja att ta ut hela sin föräldraförsäkring istället för att påbörja etableringsinsatser som leder till integration. Ändras inte regelverket i föräldraförsäkringen kommer den att fortsätta vara en fälla för invandrade småbarnsmammor."

"Defensiva reaktioner har vi i Sverige sett hos många invandrade män som ser sin värld rasa samman. Från att ha varit familjens självklara överhuvud blir de reducerade till bidragstagare."

Som jag förstått det så är mödrarna, de invandrade kvinnorna, de som är mest maktlösa då de kommer till ett nytt land. Såklart beroende på familjerelationer, men kommer man som medlem i en familj med en tydlig patriark blir det ju lite andra villkor. I Sverige funkar det sällan att leva på en lön. Båda måste jobba. Det innebär att fadern, maken, måste omvärdera familjen och sin egen roll i den.

Det här om bidragstagare. Efter vad pappa berättar, då han är något slags centrum för samtal i Smedjebacken för invandrare, då han är utlänning och har kiosk, så förstår jag att det är många som inte vill jobba. Han säger att det kommer ganska mycket idioter till honom, defensiva bidragstagar-facket skulle man kunna placera dom i. Men alla har inte familj. Många är ensamma män också. Det finns slackers och det finns målmedvetna invandrare. Det finns slackers och det finns målmedvetna svenskar.

Nog om det. Ingemar och Tomas gick iväg på Brage alldeles nyss. Jag har tänt alla lampor i hela lägenheten som lite substitut för sol. Ibland hatar jag bara solen och kräver höstkyla. Idag är ingen sån dag. Det har regnat konstant.
Jag slevade i mig en redig kotlettbit med barbequeglaze och till det sourcream-potatissallad till lunch. Väger 57,5 kilo och jag börjar seriöst fundera på om jag har diabetes typ2 då jag fortsätter att minska i vikt, känner mig törstig och ser suddigt i ögonen. Hela min rumpa är försvunnen (okej, nästan). Inget tal om proportioner. Jag kände mig ganska nöjd med att väga 58.

Imorgon ska jag åka iväg och köpa en stor canvas på någon av lågprisbutikerna, för jag ska måla. Har en påse med färgtuber, har penslar, har lust, har tid. Fast Monica kommer på eftermiddagen, så det blir inget måla av förrän fredag.
Tänk om man kunde sy också. Då skulle jag köpa en symaskin och göra om hela min garderob.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback