Mon: Feb. 15, 2010

Får bita mig i läppen för att inte börja tjuta. Saknar Tomas. Har färdats i 17 timmar nu och det är 9 timmar kvar. Trötthet och lågt blodsocker är mina riktigt svaga punkter, hela tillvaron blir upp och ned. Tänker jag på Tomas famn hemma på varma trygga Ringen så gråter jag, haha, det behövs inte mycket.
Åhh. Vad skönt det skulle vara att gråta. Riktigt sitta och hulka. Snora. Låta sminket rinna tills man ser ut som en snedtänd liten knarkhäxa.

Men jag ska fixa det här, jetlag är väl ingen fara. Och det finns väl nåt kaffehak att sitta på när jag har fått checka in om tre timmar. Och det gjorde inget att mitt schampo hade läckt i min helt jävla värdelösa ryggsäck. Jag fick ju ur det.

Flygresan till Chicago gick bra, trots att jag satt mellan tre karlar som gillade att ta för sig av utrymmet. En av dom gick därifrån några timmar i alla fall, så jag fick ha benen på hans säte, skönt. Aldrig sån träsmak i arslet som efter en tur till USA.
Tulltjänstemannen var jättesnäll och trevlig. Han är nog van med trötta och nervösa resenärer som kommer till stora starka Staterna.

Tio timmar till, sen är jag framme. 06.05 mexikansk tid, 13.05 svensk. Tur att jag har snus.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback