Vad är konst? Det är:
Att hjälpa andra människor.
Skapa musik, bilder, ord, fotografier och andra skulpturer.

Alla dessa handlingar breddar människans sinne och intellekt och aktiverar ditt hjärta. Du känner dig kanske inte lika tom längre, om du är en sådan människa som reflekterar och vill hitta mening.

Jag låg och tänkte nyss när jag var ledsen varför mitt liv känns så ihåligt, sårbart, varför jag avskyr rätt mycket. Varför jag, trots att jag har och jobbar för ett tryggt liv för min egen del, inte känner mig särskilt lycklig. Och jag kom på varför. För att jag gör inte ett skit för andra människor. Inte för att dom ska bli glada, känna sig lyckliga, underlättar ingens liv, helar inga trasiga hjärtan, ingenting. Gick på något dumt koncept för ett tag sedan att trygga sitt eget framtida liv. Och det får mig rent ut sagt ledsen. Att jag bara tänker på mig själv.
Vad är en vältränad kropp mot ett kantigt, stött underbart leende. Som du kan ge någon annan. Som du kan skapa i någon annans ansikte. Den kontakten. Försök att se bortom klyschan. Föreställ dig ett ledset barn som känner sig oälskat. Hur den reagerar när den blir älskad.

Jag kanske inte är så bra på att spela gitarr, läsa läxor eller föra mig i arbetslivet. Men jag är bra på att älska och ge kärlek. Jag älskar att älska, jag älskar att se andra människor må bra. Jag vill bara leva för konsten trots att jag kanske måste ÖverLeva på ett arbete Också.

Så ganska snart i mitt skrivande för ett tag sen, insåg jag rätt snabbt, att vad som behövs är ett projekt. Ett PeaceProjekt. Jag är villig. Jag är sugen. Sugen på att jobba skiten ur mig en hel sommar för att sedan jobba skiten ur mig en hel höst rent byråkratiskt och sedan åka till Latinamerika, som är min spets, och bara ägna min tid åt andra. Sverige klarar sig utan mig med sin sociala välfärd och sitt lägga-döden-och-alla-sjuka-på-institution, för att vi inte hinner med, för att vi måste jobba. Jag kan ta av mina pengar. Frågan är om det finns andra i den här kommunen som skulle vilja göra det. Och det är vad jag måste ta reda på.

Idén är egentligen genial, eller jävligt dumdristig, en nära släkting till mig (uppifrån) skulle antagligen få magsår av att höra idén. Men det struntar jag i. Tänk om man kunde få en subgrupp till P&L Foundation som arbetade aktivt och självständigt men med backup från organisationen. Snälla säg att det finns andra intresserade också i den här staden. Tänk, vad kul. Tänk vad kul att ha något att leva för, nåt så fint. Att bara få känna att man gjort något meningsfullt i sitt liv. För andra, eller för oss allesammans.

Det kanske var meningen att M.T skulle fråga mig om jag ville åka på utbildningen i juni. Lära sig hur man startar förening, driver projekt, kommunicerar budskap. Kanske en liten hint om varför mitt liv har varit så grått. För att jag varit egoistisk. Vilken lättnad..