Jag sitter hemma i Smedjebacken. Det ösregnar ute. Lampan i mitt gamla rum avger ett fult, vitgult ljus.
Jag ska flytta hem igen. Hämtar alla mina grejer på söndag. Tomas vill ha tid att tänka igenom vårt förhållande och för mig är det lika med slut.

Det känns som att jag inte bryr mig sådär fruktansvärt mycket. Det kanske är min tid nu. Att bygga ett bo någonstans, med mina grejer, min musik, min atmosfär. Jag känner inte kärleken längre. Fast jag älskar honom, det känns som att jag avger en massa kärlek som inte blir besvarad, kanske för att han inte orkar längre. Jag vet inte. Ingen orkar något.

Jag är nog egentligen beredd att bo var som helst. Kanske hyra en lägenhet här 2-3 månader och sen flytta till Uppsala. Trots att jag inte är mentalt redo. Men det är lika bra att köra.

Som sagt, det ösregnar. Jag ska köra en tungstyrd Volvo till Västerås. Hoppas det inte går åt helvete :)