Can I call you mine

Din mamma ringde idag.
Det var skönt att höra hennes röst.
Som att jag fortfarande har ett band till dig.

I slutet blev det tyst i telefonen.
Jag trodde det hade brutits.
Hon grät.

Jag har gråtit så många tårar redan.

July flame.
Vi såg Brothers tillsammans.
Därifrån har elgitarren slingat sig runt mina axlar.
Höstkväll hos dig.
Mitt hem är inte ditt.
Ditt hem är inte mitt.

Vi kan aldrig bygga det igen,
vårt hem.
Ett hem.

De skriver att man inte ska höra av sig,
inte gå förbi din arbetsplats,
inte dyka upp
inte skicka glada hälsningar
inte finnas.

Vem är jag
utan dig?

Om inte kärleken rann i banor,
varför stelnar detta vinterlandskap i mig
som på isen vi gick, lekte,
halkade.



och
vad gör man med alla ord
bränner, men brinner du då också?





den som kan
härda, den kan leva.





det svåra med frihet är kanske att från roten slå sig fri,
ta sig förbi
det som drar en ned och håller en kvar,
men vad är jag utan dig?


vem är jag utan dig.




allt i sin ordning blir inget igen

blir och förblir, i vår skakande tystnad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0