Utkast: Okt. 14, 2010

Den terapeutiska delen i det här inlägget blir att lista upp alla gånger jag inte blivit bekräftad när jag borde ha blivit det.


Varför jag led


Jag kom hem efter en bra föreläsning och var fylld av spännande tankar, idéer och lust. Jag berättade för dig. Du fortsatte titta på tv:n och sa "jaha, vad kul".

Egentligen var du inte för mig. Du var osäker, instängd, känslokall.

Med dig drömde jag inte, levde jag inte.

Med dig ville jag svälta bort mig.

Att leva med dig, fick mig att krympa som person. Tänka sjuka tankar och aldrig träffa vänner.

Ditt hem, var aldrig för mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0