Postad i : 
2010-07-15 Nu återupptar jag den här bloggen för att för egen del hålla lite koll på min träning.
I lördags fick jag lite psykiskt sammanbrott över för mycket hat över livet och saker som hänt mig som jag inte kunde kontrollera som jag känner ånger över nu och så vidare. Bland annat som liten unge. Men hur man än vrider och vänder på det så kan man inte bli barn igen och slå tillbaks. Så det handlar om att ta hand om den där lilla ungen inuti en som fortfarande lever kvar, försvara det med respekt och styrka så kan man nog med tiden glömma och förlåta.
I januari började jag med träning som ett sätt att fylla arbetslöshetens dagar, men också för att det var det enda som jag kände att jag kunde kontrollera. Inget annat i livet. Nu har jag jobb och vissa planer som jag inte vågar yppa för någon eftersom jag vill vänta och se själv först. Därmed är träningen inte längre prio ett.
Man sårar sig själv genom att hela tiden tänka att man måste vara bättre, snyggare, smalare, när man gång på gång jämför sig med andra, jag blir ledsen när jag tänker på det. Jag tänkte på det även i lördags, hur många tjejer som skadar sig själva med den här pressen.
Nu sitter jag och lyssnar på reggae och det ger verkligen softa tankar.
- jag är en enkel man
och gör så gott jag kan
jag är en enkel man
men babylon förvirrar mig ibland
jag menar, sida upp och sida ner
blundar dom och håller sig flytande
dom struntar i att sanningen blir lidande
men du som söker finner sånt som vi inte skall se
för babylon vill bedöva oss med propaganda
falska leenden som visar vägen vi ska vandra
Egentligen är jag inte så mycket för ordet "babylon" men vi kan se det som idéer som människor använder sig av för att alla andra gör det, för det är enklast. En sanning i ett konsensus som tar oss bort från egna sanningar.
Bob Marley, aka kvinnohataren, har sjungit mycket om yta, vanity, och trots att han säger att "women is the root of all evil" så förstår jag hur viktiga hans texter är. Yta ska ju mest egentligen vara ett tunt lager man ska kunna skrapa bort.
Men oavsett så, träning är kul, jag blir lugn av det.
Jag tog en paus på 17 dagar för Peace & love-festandet och jobb tog fokuset. Nyss var jag och tränade igen, visst kändes det lite kantigt och stelt att häva sig upp i maskinerna men efter 2-3 tillfällen ska det gå kanon igen och därför softar jag.
Ljumsken gjorde sig påmind igen och resulterade att jag inte kunde springa på bandet. :( Fick fortsätta på crosstrainern som är en skonsam konditionsmaskin men nog så tråkigt. Älskar ju känslan av att flyga fram, språng för språng på bandet eller i skogen, nåväl. Använd bra skor!! Läs på om skador.
Värmebyxa, lång uppvärmning, ingen stress och fokus, ett bra recept. När jag tänker på hur det inte får vara - stress, hets om att bränna så mycket som möjligt, maniskt tränande, så blir jag stark och soft och inser att det där vill jag inte vara del av.
Babylon separerar, och det är dags att vi reagerar.. lalala. Kom ihåg: tänk själv, gör själv, kontemplera.
I lördags fick jag lite psykiskt sammanbrott över för mycket hat över livet och saker som hänt mig som jag inte kunde kontrollera som jag känner ånger över nu och så vidare. Bland annat som liten unge. Men hur man än vrider och vänder på det så kan man inte bli barn igen och slå tillbaks. Så det handlar om att ta hand om den där lilla ungen inuti en som fortfarande lever kvar, försvara det med respekt och styrka så kan man nog med tiden glömma och förlåta.
I januari började jag med träning som ett sätt att fylla arbetslöshetens dagar, men också för att det var det enda som jag kände att jag kunde kontrollera. Inget annat i livet. Nu har jag jobb och vissa planer som jag inte vågar yppa för någon eftersom jag vill vänta och se själv först. Därmed är träningen inte längre prio ett.
Man sårar sig själv genom att hela tiden tänka att man måste vara bättre, snyggare, smalare, när man gång på gång jämför sig med andra, jag blir ledsen när jag tänker på det. Jag tänkte på det även i lördags, hur många tjejer som skadar sig själva med den här pressen.
Nu sitter jag och lyssnar på reggae och det ger verkligen softa tankar.
- jag är en enkel man
och gör så gott jag kan
jag är en enkel man
men babylon förvirrar mig ibland
jag menar, sida upp och sida ner
blundar dom och håller sig flytande
dom struntar i att sanningen blir lidande
men du som söker finner sånt som vi inte skall se
för babylon vill bedöva oss med propaganda
falska leenden som visar vägen vi ska vandra
Egentligen är jag inte så mycket för ordet "babylon" men vi kan se det som idéer som människor använder sig av för att alla andra gör det, för det är enklast. En sanning i ett konsensus som tar oss bort från egna sanningar.
Bob Marley, aka kvinnohataren, har sjungit mycket om yta, vanity, och trots att han säger att "women is the root of all evil" så förstår jag hur viktiga hans texter är. Yta ska ju mest egentligen vara ett tunt lager man ska kunna skrapa bort.
Men oavsett så, träning är kul, jag blir lugn av det.
Jag tog en paus på 17 dagar för Peace & love-festandet och jobb tog fokuset. Nyss var jag och tränade igen, visst kändes det lite kantigt och stelt att häva sig upp i maskinerna men efter 2-3 tillfällen ska det gå kanon igen och därför softar jag.
Ljumsken gjorde sig påmind igen och resulterade att jag inte kunde springa på bandet. :( Fick fortsätta på crosstrainern som är en skonsam konditionsmaskin men nog så tråkigt. Älskar ju känslan av att flyga fram, språng för språng på bandet eller i skogen, nåväl. Använd bra skor!! Läs på om skador.
Värmebyxa, lång uppvärmning, ingen stress och fokus, ett bra recept. När jag tänker på hur det inte får vara - stress, hets om att bränna så mycket som möjligt, maniskt tränande, så blir jag stark och soft och inser att det där vill jag inte vara del av.
Babylon separerar, och det är dags att vi reagerar.. lalala. Kom ihåg: tänk själv, gör själv, kontemplera.
