Bra dag på jobbet! Har så satans ont i fötterna nu bara. När jag kom hem höll Tomas på att tvätta, hade mat färdiglagad och diskmaskinen igång, bejbilicious <3. Nu har vi myst med varm choklad i sängen.. ser fram emot morgondagen, nyårsafton som ska spenderas med Mitra, Felicia, Björn, Tomas och Lennerhagen ute i Täkt. Fan vad skönt, att slippa gå ut.

Är extremt glad ikväll, det är så skönt :) och det är typ 20 minus ute nu (sant) och jag bara ÄLSKAR det.

Älskar dig också min gosiga man :).

Peace

Hallå hallå! Guten morgen, bom día, buenos días, godmorgen, καλημέρα!, fråga mig inte hur man uttalar det sista.. men om det mot förmodan skulle vara nån krek som läser här så har jag hälsat på dig med!

Igår kväll skrev äntligen Jaime till mig! Jag blev glad och samtidigt ledsen över att han inte hört av sig, men struntsamma nu. Att åka till California och umgås med honom, inom tre månader (!) skulle vara det bästaste bästa!! Hoppas han svarar nu!

Drömde en otrevlig dröm inatt, att Tomas "satte på" min kusin Felicia. Den var jävligt sjuk, öh, drömmen. Blev ledsen och sprang till min skobutik och grät ut hos min jobbarkompis Denise som sa att jag fick sova där ^^. Som tur var så vaknade jag rätt snart, vände mig om och gosade in mig i hans mjuka bröstkorg! <3

Det är sol även idag, har ätit min knäckemacka, druckit mitt kaffe, men jag ska spendera mina timmar inomhus runtspringandes med skoservice. Folk får ta och passa på om dom behöver nåt under mellandagsrean, speciellt när jag jobbar. :)

Jag befinner mig "utomläns" som Tomas skulle ha sagt det :). Åkte till Uppsala över dagen för att träffa Fredrik och Linn! Vi var hemma hos Fredriks kompis Alex, och där var även Anna och Niclas. Blev en fin dag och de hade lagat en god matröra med ris, jordnötter, bacon, potatis, svamp och massa annat gott.. var fint att komma iväg över dagen och träffa mina gamla saknade vänner <3.

Uppsala ligger ju inte så långt bort! I fortsättningen ska jag snika åt mig fler Tradera-biljetter för några kronor och bege mig iväg igen. Såklart så har SJ tågförsening serverad åt mig idag, en halvtimme. Nåväl, kommer hem i hyfsad tid till jobbet imorgon i alla fall. Så att jag får sova ut med min underbara man :). Mmm!

05.41 passade det att komma hem imorse! Haha. Hur fan kan man sitta så zombielikt i 10 timmar och bara glo på en skärm?! Men det är så roligt att se hur dom skäms efteråt när de har spelat tv-spel en hel natt. Det bar i alla fall två timmar senare iväg till Hedemora för en lite uppskjuten bilbesiktning :) Carina mådde bara fint och fick bra betyg, jag fick god frukost när vi kom hem..

Har bara slappat och myst och gosat med min älskling idag, såna dagar behövs ibland. Lagade god mat och bara existerade. Skulle ju spela hos regeringssnubben ikväll men jag har blivit lite förkyld och ville inte sitta där och snörvla inför publik. Synd, det hade varit roligt.. 

Om någon timme ska vi se sista Stieg Larsson-filmen på bio. Ska bli så spännande! Luftslottet som sprängdes. Lite trist att det tar slut efter detta. Imorgon ska jag läsa ut Sandbarnet och eventuellt skriva lite på tentan. Blir nog ytterligare en skön dag. Nyår tror jag ska spenderas på landet, låter ypperligt skönt, på tolvslaget vill jag hångla ;D

Huga. Hade uppesittarkväll igår eftersom min man var på klassfest och ville ha chaufför. Blev väl inte sådär jättesent men ändå, ville ville ville inte gå upp imorse trots att klockan blev så mycket som 11. Började jobba 12.30 och hade bara ett tretimmarspass = skönt, alldeles lagom för mina fötter.

Synd nog skulle jag bli tvungen att dröja mig kvar i Falun en timme eftersom busshelvetena går med såna stora mellanrum på söndagar. Kom hem till 17 igen och möttes som tur var av en glad överraskning - mosters lilla guldklimp kom och stannade i två timmar. Älskade finaste Max!

Under väntetiden i Falun fick jag även en snilleblixt att jag skulle köpa mig lite grönt. Så, ordnade mig själv en potatis och purjolökssoppa hemma. Med en liten skvätt grädde blir det så ljuvt, så ljuvt! :) Ska äta lite mer soppor, grönsaker och rotfrukter inför min detox/fasta efter nyår.

Nu går Kent runt i spotify, har saknat deras musik. Min sambo hade städat lite tills jag kom hem, uppskattat :) kvällen får jag dock spendera själv eftersom tv-spel verkar vara så JÄVLA kul. Nej jag är inte bitter inte.. har väl ändå en bok jag ska läsa ut :)

Godkväll!

Försökte radera mitt förflutna förut i något desperat moment. Urbota löjligt.

Sitter och lyssnar på Håkan Hellström nu och fylls med både nostalgi och ny energi! Någonstans är jag fortfarande den där 14-åringen som skrikandes gråter och dansar runt med alla andra på konsert, och allas vår gud Håkan framför oss.

Han är en del av mitt förflutna, så intimt sammanvävd med min kropp och mina känslor. Underbar känsla :) bjuder på lite bilder.

Så liiiten jag var då! Kort hår, svarta jeans och converse :)









Håkan när vi såg honom på Rockbjörnen 2004. :)

Håkan Hellström förknippar jag med äventyr, ren luft, ny stad, okända människor, extas, nytt, kullersten, liv. Mer Håkan Hellström åt mig :)

Gårdagen blev lite kraschad, lite av det jag minns är att jag ligger i en snöhög, gråter och säger att jag vill dö och att jag hatar julen. Men inte så konstigt, ätit dåligt i tre dagar och häller i mig massa vin. Kunde inte slutat annorlunda. Som tur är har jag en pojkvän som orkar med mig.

Ikväll ska jag käka en massa chips och ha filmmaraton, Tomas ska på klassfest. Imorgon ska jag jobba och efter det måste jag nog ta tag i tentan litegrann. Eller, det är mycket på schemat, får se i vilken ordning allt blir. Nu ska vi snart käka en hemmagjord grekisk sallad :)

Ok.. nu kom det över mig. Juläcklet. Nu vet jag varför det inte kommit tidigare, för att jag sluppit den.. "julstämningen". Den ger mig en så hjärtskärande civiliserad ångest att jag vill spy upp julmaten jag precis käkat.

Om jag någonsin skulle våga häva ur mig att man borde vara tacksam under julen, så skulle folk höra det ändå. Hur töntigt det låter. Så att jag nästan skäms själv. Tacksam.

Ge dom där jäkla tusenlapparna till behövande istället. Jag har en så motsägelsefull dröm. Att bli psykolog. Vilket är samma sak som högutbildad. Vilket betyder pengar.

Med gråten i halsen kan jag säga att jag aldrig vill hamna där. Fint hus och fina rum och plastsaker och ingen själ. Herregud, jag blir rädd för människor som jag inte når, som bara bryr sig om att saker står på sin rätta plats vid rätt tid för annars är en hel dag förstörd. Tomma leenden och ögon och tradition och hejtomtegubbar slå i snapsglasen dö.

Ledsen. Civiliserad ångest. Hälften är överreaktion. Kanske saknad. Avund. Alla är så jävla lyckliga och glada, jag var också det tillsammans med världen tills jag insåg att jag spelade för stämningens skull. Vad är dom glada över? Att allt blev precis som förra året? Att dom fick det dom ville ha? Att dom bara behövde tänka på sig själva?

Nästa jul vill jag inte fira här, mitt i allting. Jag kommer inte göra det heller, det här var lite slutet. Jag tänker fira jul på en plats jag gör nytta. Vart det blir, visar sig.

Jag älskar min familj och det har varit en bra dag, de dåliga känslorna kom inte förrän nu. Känner mig rätt snurrig men skänker en tanke till alla de som har de svårt. Det är ni som är vinnarna, ni är överlevarna, ni är starkare än alla oss andra.

Klockren dag på jobbet. Inledde lite före på bussresan med att ha ett skönt samtal med en dam 86+. Vi pratade om hennes brevvän som var 11 bast, om hennes fasta som hon har lite då och då, om kropp, själ och uppesittarkvällen imorgon. Tänk vilken julefrid! Kom på mig själv med att gå därifrån lite gladare.

Skoförsäljningen flöt på bra, trodde det skulle vara mer folk, men endast ett fåtal gånger var det så mycket samtidigt att jag blev snurrig i huvudet. Köpte även ett par UNDERBARA vinterskor i märket Rieker (eftersom mina fina svarta kängor gick sönder). Snacka om att jag är kär, darrar nästan när jag tar på dom, hihi! Så fina!

Tänkte prata lite om året 2009.. det är ju slut om lite mer än en vecka. Har gått så himla fort, det är väl ett tecken på att det varit bra. När jag tänker på 2007 och 2008 är det enda jag känner.. tomhet, frustration och förvirring. Konstiga beslut. 2009 är bra. Börjar förstå bättre vem jag är nu, vad jag lever för.

Bland annat dig.. när jag tänker din kropp dina ögon i mina tankar känns det som en varm filt lägger sig över mig. Fast inuti.. :) jag funderar ibland på beslutet jag tog, vi. Jag känner aldrig det här skulle jag aldrig gjort. Det känns bara som vi skrider framåt och speciellt vintern, glider, lyser upp mörkret, som varmt gatljus på kall snö, juleljus.

Tänk att jag fick den välsignelsen, att bli så varmt förälskad, att hitta dig, att höra dig säga jag älskar dig, jag är kär i dig, du är min finaste vän. Och att höra dig säga ingenting, bejaka tystnaden med mig, det är så vackert så jag blir tårögd. Och inte skulle jag vilja leva för något annat än det här, annars skulle vi lämna varandra. Men det finns inga utvägar när det är så hopplöst vackert alltihop..

Jag kallades den där 'kulturbruden' som du hittat, kul uttryck. Spelade in låtar och började komma igång med musiken, det är också mitt 2009, spelningar. Ähh nu tappade jag bort mig i dig som vanligt, skit i 2009, det har varit ett underbart år och det ska 2010 också bli..

Kärlek i snöyran :)

Nää, nu måste jag börja med essäfrågan tänkte jag lite trött imorse när pojken gått till jobbet. Sagt och gjort, har skrivit 1/3 på andra tentan nu! Har 27 dagar på mig att skriva klart den, samt två kortfrågor på en halv A4 var. Kommer nog att gå precis jämnt upp med alla timmar jag kommer få jobba i januari. Härligt.

Igår fyllde jag på Skype-kontot. Nästa gång jag är själv hemma på kvällen (antagligen imorgon) ska jag ringa Jaimes mamma.. nervöst. Hon bor i Redding, California och antagligen bor inte Jaime där längre. Dock måste hon ju vara bästa källan att få hans telefonnummer på :)

Ska även försöka få tag i Renees nummer till någonstans i Colorado. Denver, Fort Collins, har googlat lite på USA:s gula sidorna men inte hittat något, ska fortsätta leta. Inatt drömde jag att jag faktiskt åkte dit under de tio dagarna jag får för mig själv i Mexico. Grymt.

Var i Smedjebacken igår och hade fått ett bokpaket av Volontärresor. Någon fick-guide över Mexico och en karta. Kändes rätt meningslöst eftersom jag nog känner till det mesta om sociala koder där nere nu, men en uppdaterad karta tackar jag för!

Nu är det 32 dagar kvar tills min 20årsdag och 55 dagar tills jag sticker. Idag läste jag i tidningen att det är vintersolstånd imorgon och att det bara kommer bli ljusare efter det. Har knappt märkt av mörkret när jag levt med min älskade Tomas, antagligen för att vi strålat så mycket :)

Har spenderat en helg i Gräsmark, Värmland, tillsammans med min kusin, hans fästmö och deras tre söta flickor. Har varit underbart! Utanför ligger snön i högar och jag har en filt runtikring mig. I veckan blir det mycket pyssel hit och dit vill jag lova. God afton!

"Till följd av den könsapartheid som råder har mannen inte kunnat träffa någon kvinna att förälska sig i. Han har överlåtit valet av partner till familj, för bara familjen vet var det går att finna en äkta oskuld. Alltså är det vanligt att det nygifta paret inte känner varandra, men under bröllopsnatten måste de ha samlag. Även om kvinnan inte vill och hennes kropp låser sig av rädsla eller motvilja så måste hon. Och hennes man vill kanske inte heller, men han måste visa att han är en man och att han kan. Utanför står bröllopsgästerna och väntar på att få se det blodiga lakanet. Det påtvingade samlaget är i själva verket en godkänd våldtäkt och därmed en grov kränkning av den individuella värdigheten."

Okej, den här boken får mig mer och mer övertygad om att multikulturalismen innefattar en stor dos rädsla av att ifrågasätta utan att bli kallade rasister. Jag har vetat om alla dessa saker var för sig men varit hyfsat tillfreds med tanken att det är ett spel och alla ger sig in i leken och vet vad det handlar om. Men kan man verkligen kalla det frivilligt?

När man talar om heder och minoritetsgrupper så begränsar sig många till att det förekommer hedersmord. I själva verket omfattas hela institutionen, klanen, familjen, vad det nu är av en heders- och skamkultur.
Jag har en kusin som varit gift i runt 10 år, mer eller mindre. Hennes pappa blev tillfrågad av en mulla om lov till hans dotters hand. Självklart blev pappan (som är min egen pappas kusin) stolt och nöjd över att få ett så helgat äktenskap för sin dotter. Men när hon sa nej så pratade inte hennes pappa med henne på tre dagar. För att inbringa skammen och skulden över att ha gått emot sin pappa på det här viset.

Det slutade med att de gifte sig och har nu barn tillsammans. Mina övriga kvinnliga släktingar visar ansiktet offentligt men hon bär burka, eftersom hon är gift med en mulla, religiös ledare.

Min släkt tillhör vad jag skulle kalla den undre medelklassen i Iran. De är muslimer men inte som det ter sig i exempelvis Al Quaida. Ändå bär de på samma grupptänkande, samma sexualmoral och samma patriarkala värderingar. Så när vissa menar att hela den muslimska världen svartmålas på grund av vad några enskilda radikalmuslimer har gjort så vet jag inte om de vågat ifrågasätta eller studera vardagsmuslimen.

Är det inte något som är galet här?

Läser just nu "Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld". Det är en islamkritisk bok skriven av en somalisk kvinna som flydde undan bortgifte och kvinnoförtryck i det islamiska Somalia. Somalia är ett av de få länder som fortfarande praktiserar könsstympning. Det är en bok som väcker konflikt i mig. Hon är hård, rättfram, viker sig inte för sin övertygelse. Hon är ateist. Sekulär. Högutbildad. Europé, nu. Hon har genomgått en identitetsförändring.

Som så många andra har jag nog varit en av alla svenskar som rätt ödmjukt frånsagt sig att kritisera islam. Religionen och heligheten har känts för privat att ifrågasätta! Produkterna av hela konceptet har jag förvisso ställt mig emot - de hemska dödsstraffen, kvinnor som objekt männen styr över, det otroligt begränsade rummet för dem, homosexualitet som en dödssynd, och så vidare. Men jag skulle aldrig gå så långt som att sträva efter en revidering av själva islam. Nu har den här kvinnan fått mig att fundera lite. Skönt! Att man hela tiden blir medveten om hur relativt allt är.

Det enda som känns problematiskt är att hon statuerar precis samma sak som Sverigedemokraternas Jimmie Åkeson - Islam är världshotet. Fast på lite olika och annorlunda vis. Åkeson har väl själv aldrig träffat en muslim antar jag. Hirsi har varit det från födseln (men är numera ateist). Hirsi är frustrerad över hur muslimer i hela världen tänker och lever sina liv, Åkeson bryr sig mer om ifall de är innanför Sveriges gränser eller inte. Någon ståndpunkt har de gemensamt. Islam behöver en ny Voltaire. En upplysningstid.

Principen att särskilja människor behåller Åkeson lite för sig själv. Hirsi vill snarare göra om hela Islam till en mer västerländsk och modern upplaga. Men det kanske är särskiljning även det? Att peka ut en hel världsreligion som passé och förbi.
Jag såg något dumt inlägg på "GenusNytt" ("den obelysta halvan av jämställdhet") där någon institution hade gjort undersökning på hur lyckliga kvinnor i muslimska länder var. Höga siffror visades. Vad jag tänker då, är att det måste vara samma kvinnor som först tar mod till sig att polisanmäla exempelvis en misshandel av sin man, men efter ett tag ångrar sig för att hon "nog är lycklig" med honom i alla fall, han är ju en god make, ger henne mat och tak över huvudet.. 

Ett avstamp för nya ideal såsom individuell frihet och en slopad sexualmoral kräver Hirsi. För detta är hon dödshotad. Muslimerna ser rött..

Från tre olika läger kritiseras Hirsi; muslimerna, antirasisterna och kulturrelativistiska mångfaldsförespråkarna. Och jag förstår dom. Allihop. Somaliskan inräknad.

Tänkte skriva lite om hur jag har upplevt min släkt då jag kommit som västerlänning dit, till Iran.

Kanske senare.
Tänk att människor bråkar så mycket och inte älskar varann. Låter varann vara ifred. Leva på sitt vis. Alla vill ha hela kakan för sig själva. Nåväl. Ska fortsätta läsa.

Det snöar ute! Äntligen byts det konstanta regntrummandet ut mot vitt puder i högar och ljumt eldiga himlar. Vädret innebär såklart en temperaturförändring - vi väntar många minusgrader och kalla fingrar i alldeles för tunna vantar. Tror stenhårt på att om man aldrig upplever vintern så uppskattar man inte våren och sommaren till fullo. Så tack :)

Gårdagskvällen var mysig, vi bjöd hem Tomas föräldrar och lagade tacos mexicanos. Ingen Santa Maria-salsa, ingen tacomix, ingen köttfärs, ingen riven ost. Nej, vi strimlade grytbitar, kryddade med spiskummin, vitlök, salt och peppar, mixade egen het salsa och serverade med hackad koriander och färskpressad lime. Det smakade 8/10 Mexico och jag är nöjd, tusan så gott det blev.

Är det någonting vi gör tillsammans så är det att laga mat och det är riktigt roligt. Dels för att vi får bra koll på vad vi äter och dels för att det blir kreativt. Och gott. Fick fina inredningsprylar av hans föräldrar. De tog med sig hans 14 år gamla palmväxt, en utelykta till balkongen, en lite annorlunda ljusstake och en liten julblomma.. nu känns det lite varmare här inne :)

Idag planerar jag att titta ut en julklapp till min lillebror, se filmen "Sisters in law" som ingår i kursen, träffa underbara Saga vid 15.30-tiden för att ge henne julklappen, läsa lite och ta det lugnt. Just det, fick din julklapp Hasse - tack! Ska bli jättespännande att läsa. Hassebiblioteket i Dalarna sparar en julklapp till dig tills du kommer hem :)

Såg nyss filmen "En sång för Martin". Har börjat älska svensk film på senaste tiden. Beck, Wallander och Johan Falk är mycket mer spännande nu än tidigare, av någon anledning. Åter till filmen jag såg så handlar det om ett kärlekspar, Barbara och Martin, som båda är musikaliska begåvningar och lever för musiken, hon som violinist, han som dirigent. Han får Alzheimers i tidig ålder och sjukdomen stannar inte av, utan tvärtom, utvecklas i ostoppbar hastighet..

I takt med att jag börjat se på film igen efter mina depressiva år i senare tonåren så har jag såklart börjat känna med dem. Det är som att ha lärt sig betydelsen av att gråta igen. - Alzheimers. Glömma sin historia ofrivilligt. Sin kärlek. Jag grät. Kanske hör det samman med mörkret utanför, men med detta mörker så erinrar jag mig igen om vad jag lever för, och vilka jag lever med. Vem. Jag vet inte om du läser här, jag tror inte det, men om du gör det så älskar jag dig.

Jag är som en skenbar stilla målning. Rätt vad det är så ligger inte båten i stilla hamn längre utan skakar, river och sliter där den förtöjdes, stormar. Det beror på hur jag ser mig själv, som statisk eller dynamisk. Man har sina dagar. Man jobbar aktivt med dem eller vilar i sin person. Jag jobbar aktivt nu och jag är mer rationell, har fått kontroll över styrningen, det är jag som är kapten. Förnuft och känsla. Hjärta och det viktiga andra.

Inte med ord kan jag beskriva hur jag älskar dig men kanske varför. Som så många har gjort tidigare, för kärlek är 'ett brev skickat tusen gånger'. Och det är inte flera den här gången, det är bara Du. Olika människor känner mig på sina olika vis, och den som känner mitt hjärta nu är Du. Om jag kunde skulle jag säga att jag kommer älska dig till livets slut, men jag säger att jag älskar dig nu för det kunde lika gärna vara slut nu. Och då vet jag vem jag älskar.

Historien får inte upprepa sig, om den inte varit god. Försiktigt börjar jag släppa på banden och lösa upp knutarna. Den kommer inte att upprepa sig om inte jag vill det. Och jag har varit osäker, det går ut över dig. Men nu kommer vi skapa framtiden som vi vill ha den. Du och jag. Känslan av ett Vi och De andra, som du sa, i kärleksfull bemärkelse. Jag litar på dig nu. Jag behöver inte oroa mig. Den enda sanningen jag känner till nu, är Du och jag. Älskar dig.

..bland annat! Orkar inte skriva så mycket annat än att det varit en trevlig kväll, dock visste jag inte att min man skulle jobba imorgon så det blev ganska städat. Uppdaterar kanske mer imorgon, om Mexico eller så. Godnattkram!

Let's try this once agaiin, wooh! Tycker jag fick till en fin design med lite regnbågsfärger, och good vibes efter citat från allas vår underbara India Arie. Tänkte det var dags att börja datorknattra lite om mitt liv igen, till skälet att Emelie ska jobba i Leich/Österrike tre månader och vi inte kommer kunna ha vår dagliga kontakt. Så detta får bli lite substitut!

Fredag den 11 december. Jag, Jonas och Tomas hade en skön kväll igår med två Ibanezer och en Norman. Ärligt talat så är Jonas gitarr hur skön som helst att glida fingrar över; jag m å s t e byta upp min till något softare. Den blödande kärleken fanns nog aldrig mellan mig och min första sexstålsträngade vän, verkar vara uppenbart nu.

Det är nu officiellt 13 dagar kvar till julafton och jag kommer inte ihåg hur julstämning känns; våran lilla etta är och kommer nog förbli steril vad gäller Jesu födelsedag. Inte hänger jag läpp för det. Boken jag läser nu, "Global Woman: Nannies, Maids and Sex Workers in the New Economy" är riktigt intressant, så jag fördjupar mig i den.

Imorgon kväll åker vi hem till Smedjebacken för lite lax, vin och mysigt sällskap. Min ena syster, hennes fästman och lilla son kommer, och nog även min vinälskande kusin. Har tänkt spela utebandy med min lillebror, det visar sig om asfalt eller is blir det jag kommer drutta omkull på. Har jobbat på min slöhet ett bra tag nu och tänkte det var dags att bryta trenden. Bryta benet :(.

Fin fredag! :) Ut.

Am I less of a lady if I don't wear pantyhose? My mama said a lady ain't what she wears but, what she knows
But, I've drawn a conclusion, it's all an illusion, confusion's the name of the game
A misconception, a vast deception; something's gotta change
but, don't be offended this is all my opinion - ain't nothing that I'm sayin law

This is a true confession of a life learned lesson I was sent here to share with y'all
so get in where you fit in go on and shine!
Clear your mind, now's the time, put your salt on the shelf
Go on and love yourself 'cuz everything's gonna be alllllright!