Vågor
Jag står på tå, lägger händerna på mitt kalla fönsterhjärta och tittar ut. Över gröna ängar och plantage, bergstoppar i horisonten och långsamma människor där borta, knappt synliga. Drömmen om ett borta, ett dit jag kan åka för att vila.
Vila i drömmen om ingenting, ingentinget så ändlöst och härligt att allt som innan passerat löses upp. Ingenting har skett. Och det som har skett är i det förgångna, förgängligt förgånget och i evigheten, samsmält och bortspolat.
Vatten. Droppar mot tak, oceaner över huden. Ånga, fukt och värme, strålar. Ljudet av vatten som föder liv och ger näring, gör mig ren. Tvättar bort ett otryggt ansikte, sköljer det onda ut ur min kropp, ner i avgrunden. Nyfödd skepnad. Moder jord.
Inget är tydligt eller viktigt, ansikten, ljudvågor som ord, allt är figurer i olika färg och form. Mest skepnader, mjuka och gråvita, nyanserade och tysta. Ingenting hörs eller kan tolkas i ingentinget, bara svävande vågor som sveper konstant, vilar.
Och där säger någon ord som blir meningar och ansiktsuttryck som ska tolkas men inget hörs, inget är viktigt eller finns. Spindelnätet över bröstet som spänner hårt, släpper långsamt, något andas igen, fångar syre, ruskar igång.
Fönsterhjärtat kallt och rent får avtryck av mina andetag när jag står nära och tittar ut. Det blir varmt ett tag. Det värmer.
Vila i drömmen om ingenting, ingentinget så ändlöst och härligt att allt som innan passerat löses upp. Ingenting har skett. Och det som har skett är i det förgångna, förgängligt förgånget och i evigheten, samsmält och bortspolat.
Vatten. Droppar mot tak, oceaner över huden. Ånga, fukt och värme, strålar. Ljudet av vatten som föder liv och ger näring, gör mig ren. Tvättar bort ett otryggt ansikte, sköljer det onda ut ur min kropp, ner i avgrunden. Nyfödd skepnad. Moder jord.
Inget är tydligt eller viktigt, ansikten, ljudvågor som ord, allt är figurer i olika färg och form. Mest skepnader, mjuka och gråvita, nyanserade och tysta. Ingenting hörs eller kan tolkas i ingentinget, bara svävande vågor som sveper konstant, vilar.
Och där säger någon ord som blir meningar och ansiktsuttryck som ska tolkas men inget hörs, inget är viktigt eller finns. Spindelnätet över bröstet som spänner hårt, släpper långsamt, något andas igen, fångar syre, ruskar igång.
Fönsterhjärtat kallt och rent får avtryck av mina andetag när jag står nära och tittar ut. Det blir varmt ett tag. Det värmer.
Kommentarer
Postat av: Alicia
Tack för att ditt förtroende Sara. Jag läser, känner och tänker på dig. Den allra vackraste kärleken till dig, i morgon så lever vi igenom allt på skilda håll. Det kommer bli bra snart igen.
Trackback
