Det blev en timmes lagom snabb promenad på gymmet.
Gav mig fan på att jag skulle ha tålamod nog att gå en timme. När det gäller träning handlar typ 50% om motivation och psykologi. Jag brukar göra så att jag delar upp mina sträckor i "etapper". Handlar det om en timme delar jag det på fyra i huvudet, 15 minuter i varje etapp. För varje etapp jag klarar, får jag mer energi. Det känns inte så himla långt då. Man måste ju peppa sig själv!

När det handlar om mer intensiv träning som crosstrainern brukar jag köra intervaller (snabbt och tungt i 5-10 minuter, lätt och lagom snabbt i 2-3 minuter, och så går det om). I varje jobbig intervall krävs det ju psykologisk ansträngning för att palla. Så jag brukar tänka "hur mycket är egentligen 2,5 minuter om jag till exempel bara skulle ha så lång tid kvar att leva? Eller när jag måste lämna Tomas på arlanda? Det är ju ingenting!" och så får jag plötsligt jättemycket energi och orkar hur mycket som helst :).

Därför orkade jag träna så mycket i januari och fortsätter orka nu.
Åkte in på Willys efter det, skulle "bara" handla deras fullkornstagliatelle, jo tjena. Slutade med att jag kom ut med nudlar, broccoli, morötter, kiwi, philadelphiaost, smör, cayennepeppar, castelloost, majonnäs och tuggummi. Hahaha. Men äta bör man ju :)