Dagenidag

Blog of di day.

Seg söndag med grammatik (ifs älskar jag den här delen av grammatiken) och diskplock. Saker ligger fortfarande i högar på golvet, jag försöker påminna mig: hallå dude, det var nio dagar sedan du stack, det går inte snabbare än såhär.

Bobbelibobban i hörlurarna, minns den harmoniska människan i mig som är ganska soft.





Närhetsbehov hos tjejer och ensamhetsbehov hos killar, liknar mer regel än undantag. Det gör inget att jag inte är i ett förhållande men behovet sitter kvar, alltid hålla sig uppdaterad med vänner, alltid ha någon tillgänglig att prata med, aldrig känna sig ensam.

Varför?

VARFÖR?




Jag ska montera ner känslosystemet i industrin Jag (som inte innehåller nån logik alls), jobba, bli rik och bo fett i en flott lägenhet och ha fest jämt i mina framtida boomboomhögtalare. Sen ska jag insemineras och föda ungar som ska hjälpa mig med allt jag vill och i ersättning får dom inte kärlek utan pengar.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Camilla

Intressant hur det funkar det där. När jag gjorde slut med S saknade jag alls närhetsbehov. Tvärt om faktiskt. Jag kunde inte ens tänka på närhet, inte ens kramar eller vilken beröring som helst utan att jag äcklades totalt. Tog över 1 år innan jag ens kunde börja attraheras av män på det sättet och vilja ha beröring. Något som var jävligt tragiskt men också skönt.



Skulle J. göra slut skulle situationen förmodligen vara en helt annan. Skönt att hans 23 år av ensamhet verkar ha täckt hans ensambehov så det räcker och blir över :P


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback