Som några kanske vet har Tomas stått för det mesta av maten under tiden jag har bott hos honom. Jag förde över tusen kronor nyss. Ska försöka få över mer med tiden. Jag hatar att känna att jag står i skuld till människor jag tycker om.

Pengar är fan en jävla issue hos mig. När jag och mina systrar växte upp hade mina föräldrar inte råd att köpa något annat pålägg än ost till mackan. När osten var slut fick vi äta med smör tills vi hade råd med en ost igen. Ibland kunde mamma köpa ett paket skinka. Då tog det slut ganska fort.

Skulle vi äta kyckling blev det oftast en hel kyckling som mamma skar isär och så delade vi på den allesammans. Ibland fick man en liten bit och då fick man nöja sig med det.

Jag har helt enkelt växt upp och känt mig lite som av en belastning för min familj, för att jag kostar.

Jag tror att pengar verkligen blivit en stor, negativ del i mitt liv. Jag tänker alltid i pengar. Alltid spara, oavsett vad det är.

Nu har jag tagit beslutet att den tiden är över. Ja, jag skiter i det. Jag skiter i att flera tusen kommer ryka från sparkontot till Tomas konto, känner ändå inte att det är rätt att han ska ha försörjt mig. Oavsett hur mycket/lite pengar han har.

Jag kommer låna från staten, ha! Jag skiter i det. Jag kommer ta studielån och då får jag väl stå i skuld då, det struntar jag i. Det ska inte få hindra mig från att leva och känna mig trygg.

Jag ska bjuda mina vänner på fika, för att dom förtjänar det.

Jag ska köpa kläder, yes det ska jag. Inte gå runt i några jävla paltor längre och känna mig ful, bara för att det är billigast så. Jag ska köpa tågbiljetter och inte fuska i kollektivtrafiken. Jag ska betala hyra i en lägenhet för att jag vet att jag kommer må så jävla bra och växa i det.

För pengar kommer och går, hit och dit. Det spelar ingen roll. Inget spelar någon roll.
Det viktigaste är att du mår bra.
Pengar är valmöjlighet, du kan styra och välja.
Gör det som känns rätt.

Det känns bra i magen och i hjärtat.