Saras träningsblogg

Undrar varför människorna har så svårt att äta lagom. Men det är nog sant. Vi uppskattar inte maten längre. Längtar alltid efter nästa tugga, glömmer den vi äter just nu. Stressar oss igenom maten och glömmer varje dag bort igen och igen att vi äter för att Överleva, och inte borde leva för att Äta.. ..(det kan man ju också göra om man har kontroll över det, matpassion är inte alls sällsynt, även jag besitter en..).

Så då ska det vaskas fram helt galna dietrecept på det ena och det andra. Vi som desperat vill lägga över problemet i någon annans händer, och sedan skyller på bokförfattaren eller receptsnickraren för att det inte funkar. Vi går ju inte ner i vikt. Vi blir ju inte lyckliga. Vi får ju inte superkroppen. Vi säger oss ha blivit lurade, men vi har lurat oss själva, en gång till. Helt frivilligt. Naivt som hundar som tror att dom ska få godis.

Stoppa in gaffeln i munnen. Njut av alla smaker. Ät fett och protein (nu smög sig min propaganda in). Fråga dig själv vad som händer med din kropp när du äter. Om det känns bra. Om du behöver det. Om det är värt, och om det är särskilt schyst att bara hetsa i dig. Om du är värd att varva ned tempot och njuta istället. Påminn dig själv om att det inte är sista gången du äter. Och påminn dig själv om att socker typ förstör din kropp worst case ever. Nej, inte om du äter någon gång ibland, men om du har för vana att inmundiga det varje dag.

Egentligen avskyr jag att skriva sånt där hjälp dig själv-trams, för då blir det ju på något vis ändå hjälp någon annan-trams. Jag bryr mig egentligen inte om din vikt, den är din egen business, det är dags att vi lär oss att ta hand om _våra egna_ kroppar igen, att vi går tillbaks till själva kärnan - överleva, leva.