Försökte radera mitt förflutna förut i något desperat moment. Urbota löjligt.

Sitter och lyssnar på Håkan Hellström nu och fylls med både nostalgi och ny energi! Någonstans är jag fortfarande den där 14-åringen som skrikandes gråter och dansar runt med alla andra på konsert, och allas vår gud Håkan framför oss.

Han är en del av mitt förflutna, så intimt sammanvävd med min kropp och mina känslor. Underbar känsla :) bjuder på lite bilder.

Så liiiten jag var då! Kort hår, svarta jeans och converse :)









Håkan när vi såg honom på Rockbjörnen 2004. :)

Håkan Hellström förknippar jag med äventyr, ren luft, ny stad, okända människor, extas, nytt, kullersten, liv. Mer Håkan Hellström åt mig :)