Läser just nu "Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld". Det är en islamkritisk bok skriven av en somalisk kvinna som flydde undan bortgifte och kvinnoförtryck i det islamiska Somalia. Somalia är ett av de få länder som fortfarande praktiserar könsstympning. Det är en bok som väcker konflikt i mig. Hon är hård, rättfram, viker sig inte för sin övertygelse. Hon är ateist. Sekulär. Högutbildad. Europé, nu. Hon har genomgått en identitetsförändring.

Som så många andra har jag nog varit en av alla svenskar som rätt ödmjukt frånsagt sig att kritisera islam. Religionen och heligheten har känts för privat att ifrågasätta! Produkterna av hela konceptet har jag förvisso ställt mig emot - de hemska dödsstraffen, kvinnor som objekt männen styr över, det otroligt begränsade rummet för dem, homosexualitet som en dödssynd, och så vidare. Men jag skulle aldrig gå så långt som att sträva efter en revidering av själva islam. Nu har den här kvinnan fått mig att fundera lite. Skönt! Att man hela tiden blir medveten om hur relativt allt är.

Det enda som känns problematiskt är att hon statuerar precis samma sak som Sverigedemokraternas Jimmie Åkeson - Islam är världshotet. Fast på lite olika och annorlunda vis. Åkeson har väl själv aldrig träffat en muslim antar jag. Hirsi har varit det från födseln (men är numera ateist). Hirsi är frustrerad över hur muslimer i hela världen tänker och lever sina liv, Åkeson bryr sig mer om ifall de är innanför Sveriges gränser eller inte. Någon ståndpunkt har de gemensamt. Islam behöver en ny Voltaire. En upplysningstid.

Principen att särskilja människor behåller Åkeson lite för sig själv. Hirsi vill snarare göra om hela Islam till en mer västerländsk och modern upplaga. Men det kanske är särskiljning även det? Att peka ut en hel världsreligion som passé och förbi.
Jag såg något dumt inlägg på "GenusNytt" ("den obelysta halvan av jämställdhet") där någon institution hade gjort undersökning på hur lyckliga kvinnor i muslimska länder var. Höga siffror visades. Vad jag tänker då, är att det måste vara samma kvinnor som först tar mod till sig att polisanmäla exempelvis en misshandel av sin man, men efter ett tag ångrar sig för att hon "nog är lycklig" med honom i alla fall, han är ju en god make, ger henne mat och tak över huvudet.. 

Ett avstamp för nya ideal såsom individuell frihet och en slopad sexualmoral kräver Hirsi. För detta är hon dödshotad. Muslimerna ser rött..

Från tre olika läger kritiseras Hirsi; muslimerna, antirasisterna och kulturrelativistiska mångfaldsförespråkarna. Och jag förstår dom. Allihop. Somaliskan inräknad.

Tänkte skriva lite om hur jag har upplevt min släkt då jag kommit som västerlänning dit, till Iran.

Kanske senare.
Tänk att människor bråkar så mycket och inte älskar varann. Låter varann vara ifred. Leva på sitt vis. Alla vill ha hela kakan för sig själva. Nåväl. Ska fortsätta läsa.