Måndag förmiddag.

Spelningen igår gick bra.

Imorse vaknade jag och fick ont igen, blev rädd att det skulle bli som sist när jag svimmade. Känner mig rädd att cystan ska bli större, och det känns jobbigt att jag inte har någon att dela det med. Men jag är glad att jag har mamma, underbara älskade mamma. Vad skulle jag göra utan henne egentligen?

Om någon vill ge mig ett positivt besked om någonting så står jag här, alldeles redo att ta emot det.
Själv har jag ingenting att ge, ingen kärlek och inget alls.

Fast eftersom what you give you will get in return är det nog bra om jag laddar upp en bunt med go kärlek till mina vänner, inte kan man sitta passiv heller.

Jag är nog bra på att tycka synd om mig själv, men eftersom ingenting blir bättre för det så måste jag försöka se om det finns andra alternativ.. haha.

Hoppas att Axel vill komma till mig snart, han är nog en av få män jag känner som förstår sig på kvinnor.
Sen kramas han som en gud också, min älskade vän. 

Nu kikade solen fram.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback